Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska skriva för att alla ska förstå, för att jag själv ska förstå, men har man en gång varit trasig så blir man nog aldrig sådär riktigt hel igen. Jag kommer aldrig att bli hel igen, och fastän jag funnit min trygga punkt i livet så kommer den alltid att vara ett tvivel. Varje dag är ett försök på en bra dag, nästan varje dag är ett misslyckande över en småsak. Småsaker kan numera skära upp mig inifrån och ut, så var det inte förut, innan jag blev trasig. Jag borde inte bry mig men bryr mig allt för mycket ändå, jag borde låta det vara men grubblar fortfarande på allt och orsakar kaos i hjärnan, jag borde också ta tag i mitt liv igen, jag vet ju att det här inte funkar längre. Så många tankar och känslor som kommer upp på samma gång så jag vill spy, jag vill inte ha det såhär, men jag kan inte göra något åt det. 

Kommentera

Publiceras ej