Det har gått 4 månader och jag kan fortfarande inte kontrollera mig själv helt och hållet. Har inte bearbetat klart allting och jag faller så jävla hårt vissa stunder. Inatt var en hemsk natt, jag ville fly, från min kropp och ifrån alla jävla känslor. Allting spelades om och om igen i huvudet och det blev bara värre och värre. Vad gör man när man ligger där med alla tankar och känner sig som mest ensam fastän man inte är det? Krokodiltårarna forsade och jag kände mig så jävla dum, "varför ens gråter jag? Det är flera månader sedan, hallå?!" 
Somnade efter några timmar på Filip då han vaknade och fick stå ut med mig, älskade pojke

Måste försöka få livet tillrätta nu dom sista veckorna innan skolan, annars kommer det bara att gå utåt vilket det gjort allt för mycket förut. Jag är så dålig på att kontrollera mig själv och jag är alldeles för beroende av en person, för han är ju min trygga punkt och jag gör så allting spricker. 

Kommentera

Publiceras ej