Imorgon börjar jag en 12 veckors lång praktik på Coop, och ingen är nog nervösare än vad jag är just nu. Varje onsdag ska jag tillbringa i affären och det kommer antagligen att leda mig lite längre fram i livet, och jag behöver komma någonstans. I Juni ska jag förmodligen ha lärt mig en hel del om en dagligvarubutik och helt säkert så längtar jag då tillbaka till den här dagen då jag var så nervös för att ens gå dit. 
Jag ser fram emot morgondagen samtidigt som mina inre tankar slukar mig så att jag vill fly långt härifrån för att slippa gå dit överhuvudtaget. Egentligen är det så töntigt barnsligt att jag ens skriver om att jag längtar men ändå inte vill, fast inom mig så är det faktiskt så. Om jag inte går dit imorgon är jag kvar här, på samma plats där jag alltid varit, med samma rädsla för att möta så många okända ansikten och med samma mål, att lyckas med det. 
Fixar jag morgondagen och resten av veckorna med att gå dit, lära mig nya saker och lära känna samt träffa nya helt okända ansikten så har jag kommit långt med mig själv, jag har tagit mig ifrån den platsen som jag är på just nu, och jag har ett nytt mål framför mig att nå. 
Det här ska jag fixa, men med lite sömn. 

Kommentera

Publiceras ej