Frånvarande men ändå helt närvarande, här men ändå så långt borta. Hur är livet nu mot vad det var sist egentligen? Ja men om man tänker såhär: du är en liten fågel och livet är jättesuperduperbra, det finns inget i världen som kan få dig att falla för du flyger ju fram hur lätt som helst och i luften finns inte en enda liten fara i sikte. Men så en dag när du fortfarande är sådär glad och flyger fram, bara längtar tills du är framme till dit du ska, så kommer alla tyngder och faror emot dig som en smäll, ren och skär käftsmäll. Hur tar man emot något sådant då? Jo man faller, man faller från den där höga höjden man var på av lycka rakt ner i marken och dör typ. Så fruktansvärt jävla tragiskt. Allt vänder så snabbt, från så bra till så dåligt.
Jag var död, helt sönder/färdiggråten och alldeles för trasig för att kunna lagas av mig själv och många andra i min omgivning. Dagarna gick, tiden spenderade jag med min favoritprinsessa och det var hur som helst bara hon som verkligen fanns där för mig PÅ RIKTIGT. Jag fick verkligen se vilka det var som skickade att dom alltid fanns där, men som sedan i verkligheten inte brydde sig ett piss och även tvärtom. Och kanske mitt i all skit så behövde jag ännu mera skit för att komma upp igen, se världen och min umgängeskrets med andra ögon, förstå att ingen mer tid ska läggas på sådana som bara inte bryr sig överhuvudtaget. Dom som bara bryr sig om sig själva och deras jävla problem om ex, vad dom ska äta till middag. Ja men det är synd om dom.

Minns inte så mycket i slutet av Mars, början på April, kanske är det nog bäst så också så jag inte får ångest över vad jag gjort/sagt. Livet har i alla fall börjat gå uppåt igen trots att jag hade minimaliska förhoppningar på att det skulle kunna gå uppåt igen. Det ser fortfarande ut som det gjort i snart 1 år bara att bakgrunden är lite mera påfylld och ett kapitel är bortrivet, men jag trivs väldigt bra oavsett och jag hoppas så mycket som det går att det får vara såhär. 

Varje dag är fortfarande en kamp, för jag måste lära mig att inte falla isär när jag är ensam och det inte finns någon där som håller upp mig, men jag ska klara det och jag vet att när jag klarat det så är jag stark igen 🌸

Kommentera

Publiceras ej